|
|
Från 1950 |
|
|
|
||
|
1937 - 1950 |
||
|
Om sammanslagningen mellan FIK och AIF
förlöpte någorlunda friktionsfritt så blev det mera trassel när det gällde
fotbollen inom den nya klubben. FAIK hade löst problemet vid sammanslagningen
genom att FIK-spelarna gick upp i AIF. Sedan var alla spelarna FAIK-spelare.
Orsaken till bråket var en tidningsartikel i Idrottsbladet angående
övergångstiden. Svenska Fotbollsförbundets VU hade beslutat att
övergångstiden skulle vara 45 dagar mot normalt 90. Tidningsredaktören ansåg
att beslutande organ inte hade beslutsrätt. Men VU-beslutet stod fast.
Sammanslagningen gjorde att det nu fanns ett stort spelarmaterial till
förfogande och det blev mycket experimenterande innan man hittat ”rätt
lag”. När höstsäsongen var slut låg
man på tredjeplats för att efter vårsäsongen 1938 sluta på andra plats,
endast två poäng efter segrande Huskvarna IF. Under kommande säsong visade
man att första årets placering inte var någon tillfällighet. Nu vann man div
3 Mellansvenska och detta innebar avancemang till tvåan. Avancemangen gladde
naturligtvis men säsongen 39-40 blev ett problem år då bl.a. inkallelser
gjorde att man fick svårt att mönstra bästa lag. Målvakten Olle Thorén
värvades till Sleipner som spelade i allsvenskan. IFK Norrköping var i samma
serie som FAIK och var ofina nog att besegra finspångarna med 4-1 inför
dåtida rekordpubliken på 1.733 betalande åskådare. Efter höststartens 7
poänglösa matcher var en katastrof nära. Men man tog sig samman och i
nästkommande matcher tog man 9 poäng av 10 möjliga. Våren blev heller ingen
succé och det var först i sista matchen man lyckades rädda sig kvar i serien.
Detta tack vare bättre målkvot. Inför säsongen 40-41 införde svenska
förbundet att alla div 1 och 2 klubbar skulle lämna en bankgaranti på 1000:-,
en ansenlig summa på denna tid. Ekonomin i sektionen var inte särskild
lysande men tack vare en donator löste sig problemet. Problemen med inkallelser
drabbade inte bara vår förening. För Lotorps IF blev det en tillfällig
nedläggning vilket medförde att de duktiga bröderna Gösta och Erik Göransson
kom för att förstärka laget. Man lyckades nu ta en mittplacering i tabellen.
Under hösten 41 fick FAIK en tränare från Österrike, nämligen Rickard
Berkowicz som lade grunden till kommande framgångsrika period. I serien
spelade FAIK oavgjort mot från allsvenskan nedflyttade Sleipner med 3-3.
Målvakten Thorén hade nu återvänt från Sleipner dessutom hade kusin Helge
gjort Göranssonbröderna sällskap i FAIK. Säsongen 1942-43 blev sektionens
främsta genom serieseger i div 2 östra och med kvalspel till allsvenskan.
Detta trots att Gösta Göransson värvats till allsvenska Halmstads BK.
Kvalmatcherna innehöll både dramatik och tragik. I första mötet mot Brage på
bortaplan förlorade FAIK med 1-0 och målet gjordes när endast 10 sekunder
återstod av matchen. Man hade under matchen fått Sture Elmberg så illa skadad
att fortsättningen fick ske med 10 spelare. Matchen spelade inför 6.321
åskådare. FAIK fick strålande kritik i pressen och beskrevs vara av
”allsvensk klass”. Returmatchen i Finspång spelades också inför rekordpublik
– nu var det 3.020 åskådare på plats. Huvudstadspressen trodde inte på att
FAIK skulle lyckas göra en lika bra match igen så favoritskapet fanns hos
Brage. FAIK började nervöst och räddades av målvakten Olle Thorén som
storspelade. I första halvlekens slutminut sköt centern Stellan Blomkvist ett
skott som blev en retur. Den förvaltades rätt av Lommen Gustavsson till
publikens enorma glädje. I andra halvlek nickade Helge Göransson in 2-0 och
sedan var saken klar. Det skulle nu bli en tredje och avgörande match för ev.
allsvenskt spel. Matchen spelade på Råsunda stadion och denna stora plan var
tyvärr inget för våra grabbar. Efter schabbel i inledning blev laget
utklassade av f.d. allsvenska Brage. Efter 4-0 i halvtid blev slutresultatet
hela 9-0. Kvalet blev tyvärr en vändpunkt i negativ riktning. Under hösten
1943 verkade spelarna tappat gnistan dessutom hade några spelare slutat.
Vårsäsongen blev inte bättre och laget åkte ur div 2. En del hade trott,
eller kanske hoppats, att vistelsen i trean skulle bli ettårig. Men spelet
räckte bara till en mittenplacering. Till säsongen 1945-46 blev Berkowicz
återigen tränare och detta tillsammans med några nya spelare och att Gösta
Göransson återkommit från sitt allsvenska äventyr gjorde att laget åter blev
framgångsrika i div 3. Trots detta blev man vid serieomläggning 1947
placerade i div 4 där man spelade till 1953 då en ny serieomläggning gjorde
att man åter var i trean. |
||