Finspångs AIK

Historik

Orienteringssektionen

ORIENTERING

Sektionen levde i början ett ”anonymt liv” i början av FAIK-starten åtminstone om man går efter funna tidningsreportage och skriven text i olika böcker. Andra världskriget gjorde att det var svårigheter att ta sig till tävlingar. Men orostiderna gjorde också att sporten ansågs som en nyttig idrott ur militär synpunkt. David Widell var FAIK:s förste SM-löpare. Vid denna tidpunkt fanns det kvalificeringsbestämmelser för att få deltaga. Återväxten var inte så god men de äldre orienterarna samt den enda damen i sektion, Anna-Lisa Andersson, såg till att det blev en och annan framgång. År 1943 fick man hedersuppdraget att arrangera Riksmästerskapen för anställda inom kooperationen. Pressen skrev att det var perfekta arrangemang och sådana arrangemang har sektionen fortsatt men genom åren. 1945 gjorde Ivan Ericson en stark prestation då han vann stora DM. Under 1948 var man inne i en generationsväxling så fram-gångarna för seniorerna kom inte så tätt. Däremot har ungdomssidan fått ett uppsving med flitigt tränande. 1949 kunde juniorsidan skörda en stor framgång då Sven ”P-son” Pettersson vann junior-DM. Under många år hade damerna ”lyst med sin frånvaro” men under 1950 kom 7 damer igång. Detta år fick man också arrangera stora DM som vanligt på ett utmärkt sätt. Ivan Ericson och Rune ”Prusto” Gustavsson var banläggare. Prusto var så duktig orienterare att han 1952 vann KM i både dag-, natt- och skid-orientering. Dessutom var han med i det lag som 3:a i budkavle-DM. En stortävling med 550 startande arrangerades år 1953. Under 1955 blev Hans Magnusson den förste FAIK-are som erhöll Elit III, orienterarnas elitmärke i högsta valör. Under 1957 arrangerade man DM i skidorientering som blev en fullträff arrangörsmässigt men även bra rent sportsligt. Man blev 1:a i lag med Karl-Erik Eloff, Nils Andersson och Gösta Gustavsson i laget. Under 1958 blev det flera topplaceringar främst genom klubbens oldboys Rune Gustavsson och Bertil Magnusson. År 1960 fick man uppdraget att arrangera DM i skidorientering och senare stora DM. Många framgångar blev det och de främsta var återigen bland oldboys. År 1961 var sektions hittills mest lyckade år då både juniorer och seniorer kvalificerades sig för budkavle-SM där juniorerna blev bästa lag från Östergötland. Sektionens arbete har vuxit och en stor del av arbetet består av framställning av kartor. Huvudansvarig under många år var Harry Andersson men även flera andra har bidragit med fina insatser. På den första egenritade kartan hade man 2 SM-tävlingar under 1966. Under 1971 var det dags för den tredje SM-tävlingen då budkavle för seniorer och juniorer hade tävling i Lotorp. År 1970 blev Karl-Gunnar Gustavsson nordisk juniormästare och 1977 även nordisk budkavlemästare. Även Björn Axelsson, Hans Engström och Margareta Ericson har representerat Sverige i landskamper. På 10-milakavlen nåddes de bästa placeringarna mellan 1963-73 med en åttondeplats som bästa resultat. Framgångarna i SM är många och framförallt presterade av många löpare under andra halvan av 60-talet fram till 1986. Bland de främsta kan nämnas Björn Axelsson silverplats i H21 Dag år 1976. Hans Engström kom på bronsplats i herrjuniorernas dagtävling 1966. En ännu ädlare valör än de två sist nämnda fick Anita Engström då hon segrade i RM för ungdom 1971. I budkavle är bästa prestationen hittills från 1976 då Arne Hultgvist, Björn Axelsson, Hans Engström och Karl-Gunnar Gustavsson blev 2:a 1976. Att under denna period räkna upp alla DM-framgångar och andra fina resultat skulle göra denna historik till ett olidligt läsande av siffror. Konstateras kan att orienterarna haft en fantastisk period resultatmässigt som kommer att bli mycket svår att upprepa. Även om löparna har gjort fina prestationer så brukar detta ofta inte bero enbart på idrottsmannen. Organisationen föder också framgång. Under många år haft sektionen av en ledarstab som varit mångtalig och duktig. När kommunen lade ner skolverk-samheten i Torstorps skola 1981 fick man chansen till att förverkliga en dröm. Redan 1983 var bottenvåningen färdig och arbetet med att färdigställa skolan till ett idrott och motionscentrum har fortsatt år efter år. Det är nu en anläggning att vara mycket stolt över. Under många år har det diskuterats om föreningen ska var en sektionsförening (som nu) eller en alliansförening där sektionerna blir klubbar i en FAIK-allians. Under början av 2000-talet poppade det fram igen – det var orienterinssektionen som ville värna om sina tillgångar och ”att inte sätta något på spel” om någon sektion skulle tappa kontrollen över ekonomin. Frågan togs upp på årsmöte 2002 och man beslutade då att FAIK fortsätter som sektionsförening. Detta innebar att orienteringssektionen förberedde sig för urträde ur FAIK. Från första januari 2003 försvann stora delar av vår orienteringssektion till en ny klubb. På årsmötet 2006 lades verksamheten ned för gott.